Välkommen till min enkla blog

Welcome to SnowCrash.nu

Hovfjället – 2008-07-21

Leden heter igentligen Fryksdalen-Klarälvsdalen i boken “Vandra i Sverige”, Tom och jag gick leden från Segenäs vid Klarälven upp till Hovfjället och följde Hovfjällsleden ner till Torsby. Vad leden heter från Segenäs till Hovfjället vet jag inte och har inte lyckats ta reda på. Den biten av leden är verkligen inte upptrampad och på många ställen är stigen igenvuxen vilket jag föredrar.

Vi hade bara vandrat i någon timme då åskan började och det verkade som om åskguden förföljde oss ett bra tag, som tur var regnade det inte allt för mycket och blixtarna höll sig runt oss. Måste erkänna att man var lite nervös.

En törstig Tom
När vi väl kom fram till vårt första läger (Per-Månsatjärn) sprack det upp och blev riktigt fint väder och man kunde hänga upp hängmattor och käka utan att behöva bli blötare.

Som jag skrev i början så var den här delen av leden dåligt underhållen med många träd över leden som man ibland inte såg mycket av vilket dessa två bilder bevisar.

Vandringen var hela tiden mycket skiftande mellan skog, myrar och ängar vilket gör vandringen mycket mer omväxlande.

Efter en liten miss och några extra kilometer så kom man fram till Vägån där leden slingrar sig fram efter resterna av ett gammalt järnbruk från 1743-1893. Naturen efter Vägån är trollsk med hängande träd och små vattenfall.

Efter Vägån så går leden genom Överbyn och för att sedan svänga rakt upp mot Hovfjället, när vi ändå var i civilisationen så måste man passa på och ta sig en korv innan den riktiga stigningen upp för fjället borjar.

541,62m…är högt om man har en packning på ca 18kg. Men det var riktigt skönt när man väl kom upp på toppen och tog sig en rast och att få njuta av utsikten lite.

 

Övertjärn där vi slog läger för natten.
Från Övertjärn ner till Torsby var det en mer “vanlig” led som var väl använd och gick en stund efter kraftledningar vilket är mindre roligt. Men ett litet dopp vid lunchen är inte fel.

När vi väl kom fram till Torsby så var leden helt översvämmad och vi var tvungna att gå en liten omväg för att inte ha vatten upp till höften.
Som helhet var det en mycket trevlig sträcka att gå då man fick se alla möjliga landskap men det är många och stora höjdskildnader så det tar rejält på benen och konditionen. Och för mig är det ett plus när det är en relativt orörd led, iallafall mellan Klarälven och Överbyn.

Roslagsleden – 2008-07-10

Det finns en guide som heter Stockholms Friluftsliv som Tom och jag tittade lite i och bestämmde oss för att gå en etapp på Roslagsleden. Etappen heter Danderyd-Karbygård och är ca 16 km lång med naturupplevelse 3 av 5 enl guiden.

En del av resan var tvinga på Tom tjusningen med hängmatta och lära honom att kliva upp från marken till en liten mer bekväm höjd där man slipper rötter och stenar. Efter mycke om och men så fick han upp hängmattan. Under tiden fick jag själv tid med att småfixa lite.

Mat är alltid gott när man har gått några timmar, har fixar jag lite av USA:s armemat MRE vilket funkar mycket bra, lite svårt att få tag på bara. Den obligatoriska TV:n (lägerelden) är ett måste när man är ute.

Glöm inte bort att ta lite pauser då och då, ännu viktigare när man är ute med Tom och hans tempo.

Lite historia som påminner oss om tidigare händelser är aldrig fel.

Denna etapp går igenom Angarnssjöängens naturreservat vilket är ett mysigt område med skog och ängar och ett stort område för fågelskådare.

Marviksleden – 2008-05-03

Marviksleden ligger inte långt ifrån Åkers styckebruk som ligger ca 67 km från Stockholm.
Det finns 2st leder i området, Stånggångsleden ca 5 km och Marviksleden ca 6 km. Lederna är inte långa så de passar sig mer som en dagsutflykt men som vanligt skulle en del nya prylar testas så vi gjorde en övernattning.

 

Dax att börja gå..kom igen nu Myggan!

Leden är lättvandrad med en stigning upp till ett utkikstorn som är ledens “höjdpunkt” om man nu inte har höjdskräck.

En liten stuga med en sluss/damm.

Efter leden finns en stor rastplats med strand och 2st vindskydd som verkar vara populärt för kanotfolk, vi bestämmde oss för att slå läger på en liten halvö med översikt mot staranden.

 

Naturligvis är det hängmattor som gäller

En ryggsäck med möjligheter är bra att ha, ingen risk att man inte hittar en lämplig fästpunkt för det man nu vill sätta fast. Och yttligare ett sätt att spänna upp sin tarp på ett smidigt sätt.

Vädret var det inget fel på och leden går en del efter Marviken vilket är trevligt och vill man veta mer om området så kan man titta in på Åkers Hembygdsförening hemsida för mer information.

Upplandsleden Ängsjö – Runsa 2007-09-01

Var tvungen att göra en liten kort vandring för att prova mitt nyaste inköp, en Clark Jungle hammock model North American.

Jag började min vandring från Ängsjö friluftsområde. Det var soligt fast det blåste en aningen kallt. Dock fanns det några badare nere vid stranden,

Den här sträckan går till en början efter Mälaren med en väl upptrampad stig och den var “överdrivet” bra markerad.

När man sedan kommer till Kairo så går leden in en bra bit från vattnet och blir ganska tråkig för att sedan komma till Sättra naturreservat. Där blir leden trevligare att gå, dock är det ett strövområde för “vanliga” vilket märktes vid vindskyddet där de hade varit en del partyn om jag tolkade alla spår rätt.

Det blev skogsvandring efter vindskyddet och lite smalare stig som slutligen led fram till vägen och en lång alé innanö Runsa.
Då mitt mål var att vernatta i Runsa så vek jag av från leden där stigarna går till Runsa gravfält och Runsa borg. Skeppslämningen är imponerande med de stora stenarna och borgen finns igentligen bara berget och lite urgräpningar på toppen,

Går man rakt över Runsaborg kommer man ner till Borgudden där norra stockholms bästa klippklättring finns. Jag gick runt tills jag fann en fin plats på den norra sidan av udden och slog upp min hängmatta.

Fast det var första gången jag hängde upp den tog det ca 3-4 min! Nästa gång lär gå betydligt fortare… Efter lite käk och thé så var det dax att prova det praktiska…sova. Då jag hade 2st sommarsäckar blev det lite bökigt att komma i då den under gärna ville glida bort.
Detta problem försvinner helt när jag införskaffat en varmare sovsäck.

Mitt i natten blev det väderomslag och det började regna och blåsa, lite orolig öppnade jag ena sidan för att se om tarpen satt som den skulle och att ryggsäcken var under taket. Inga problem, och det var till att somna om. Vaknade helt utvilad, inga rötter eller stenar som man legat på eller hårt underlag, helt suveränt.

Sen var det inte mycket mer, packa ihopp och åka hem. Slutligen kan jag säga om man gillar ensamvandringar, skaffa en hängmatta..helt outstanding!


Elefant här!?

/Hasse

Silverleden 2007-08-02-04

Här är den första längre vandringen jag gjort, hela 3 dagar
Silverleden är en rundslinga på ca 6,5 mil och ligger i Hällefors, den har ett antal toppar att ta sig uppför vilket ställer höga krav på konditionen och lår musklerna.
I sista sekund bestämde sig även Tom för att hänga med då jag hade planerat vandringen som en solovandring.

Dag 1.
Vi parkerade utanför grindarna vid Hurtigtorpet vilket är en Idrotts/Friluftsanläggning. Sedan började vi vandringen norrut.
Första rasten var vid Sundsudden, dock var vi lite tveksamma om avstickaren på 7-800m starkt nedför skulle vara värt mödan med tanke på vandringen upp till leden igen efter rasten. I vilket fall som helst så gick vi ner och käkade lunch, tyvärr blåste det ganske mycket då man annars hade tagit sig ett dopp. Det kom ett par tyskar i kanot med massor av proviant, de hade varit ute länge och hade valt Sundsudden för sin övernattning. Tom som kan prata Holländska pratade med dem och jag fattade ingenting.

Strax efter Svanfallet då leden gör parallelt med en väg till vägövergången Forshuvudet var en tråkig bit, mycket väg och kalhyggen. Dock kanske det blev lite mer negativt då jag fick ont i höger hälsena. Haltande tog vi oss upp för den första riktigt branta stigningen Sävsjöhöjden.
Väl uppe och efter att ha njutit av utsikten så begav vi oss mot den planerade övernattningen vid Sävsjögårdarna där vindskydd och torrdass fanns.

Dag 2.
Vi råkade sova ganska länge och kom inte iväg förrän vid 11 snåret. Då min hälsena gjorde sig påmind direkt så fixade jag en käpp som stöd och det gick lättare då regnet på natten hade gjort stigarna i skogen mjuka och då kände man inte av hälsenan.

Lunch käkade vi vid rastplatsen vid sjön Nötsjöns södra spets. Är det något man kan berömma så är det Silverledens vindskydd! Samtliga i topptrim med ved, yxa, såg, eldplats och en del med murad grillplats samt torrdass.

Trots min hälsena forserade vi till Svenstjärnens vindskydd. Det var ganska mjuk, blöt grässtig vilket underlättade för mig. På vägen dit gör leden förbi några intressanta Gruvhål samt ett häftigt utkikstorn på berget Silverknuten. Stigningen till Dammsberget är brutal med många microstopp. Där fick vader och lär visa vad de gick för.

 

Dag 3.
Från Svenstjärnen till stigningen upp mot Saxeknut var varken bra eller dålig man passerade ett Kvartsbrott som var imponerande långt. Sen började en lång och bitvis kraftigt uppåt mot toppen på Saxeknut, en fin utsikt över Hällefors erbjöds som belöning. Efter att man har gått ner och passerat Knuthöjdmossens naturreservat så kommerman till Knutborns festplats där det verkade finnas en del roligt, vi passerde bar rakt igenom.
Leden forsätter in till Hällefors och passerar sedan söder om Hällefors för att man ska ta Kullberget, njae vet inte om det var en höjdare, mer som en lång transportsträcka till bilen. Utsikten från Kulleberget var inte imponerade som de andra topparna. Om jag gör leden någon gång till tar jag och går rakt igenom Hällefors.

För att summera så var det en fin led, och det är ett extra plus då det är en ringled. Och som jag sa tidigare Rastplatserna var suveräna! Jag har inte gått långa eller många leder men jag kan tänka mig att det är lite över medelsvår med tanke på alla toppar. Sen om man tar det lite lugnare och lägger till 1-2 dagar så blir det lättare.
Jag började med 21kg och avslutade med ca 17kg all utrustning funkade bra förutom höger känga där hälsenan spökade.
Ett stort tack till Hällefors turistinfo då de skickade en karta på leden via post som jag sedan betalade på plats så man kunde planera innan man kom dit.

Paradiset 2007-04-14

Var ligger Paradiset? Finns kanske flera, fast det jag pratar om ligger i Huddinge kommun se deras hemsida.

Jag, min son Loke och polaren Myggan gick en slinga som heter Sameslingan (5km) som en dagsutflyckt för att finsjustera utrustning och leda min son i vandringens värld.

Ett trevligt område med bra stigar och två jätte fina rastplatser vid vattnet, vi rastade vid Långsjön och käkade frystorkat och korv med bröd (just det korv med bröd inte tvärtom som vissa reklamer menar).


En av prylarna som provades, vattenrenaren fråm MSR Waterworks samt Miox.

Upplandsleden Veckholm-Bredsand 2006-08-11-12

Jag och kompisen Tom startade denna vandring i Veckholm, då Tom har sitt landställe nära Bredsand så kunde vi parkera min bil hos en trevlig villaägare nära ledens början så kunde Tom sedan köra oss tillbaka för att hämta min bil.


Kompisen Tom

Mycke av denna tur var för att prova lite ny utrustning samt införskaffa lite vana.

Rutten gick från Veckholm till Bredsand och det är en sträcka på ca 15-17km.
Vi startade vid 14 tiden, det var solsken och mycket varmt och snart insåg man att det gick åt mycket vatten och leden bjuder inte direkt på ett överflöd av den varan. Så det noterades att införskaffande av en 3-5L påse skulle ske snarast.


En fornlämning.

Vi slog läger ca 1km innan man korsar en väg mellan Boglösa och Hänningby och efter middag och kvälls the så fanns det inte mycket vatten kvar.

Väl framme vid Bredsand tog vi oss ett dopp och drack oss mäta vid en kran som fanns på badstället.

Leden vi gick var hyffsad markerad och gick i huvudsak på stig i skogsmark. Inga ahaa upplevelser (förutom avsaknad av vattnet), lite mer som en trevlig skogspromenad då man inte väntar sig något förutom själva vandrandet isig.


Det här är jag.